Bästa kreditkortet

Hundraåringen – En film som knappast försvinner

Under årets sista månad 2013 seglade en svensk komedi upp på biotoppen. En komedi med Robert Gustavsson i huvudrollen. Visst, Gustavsson har gjort många bra och roliga filmer men samtidigt kändes det lite som att man anlitat honom för att man annars varit osäker på att få folk att komma och titta. En svensk humorfilm är det inte många som lockas av annars. Bland de få som verkligen slagit finns Sällskapsresorna, men det var några år sedan de lyckades charma biopubliken.

Det var därför med viss skepsis som jag äntrade biosalongen och förväntade mig en klassisk halvrolig svensk film som är precis lika intetsägande och förutsägbar som de flesta inom denna genre. Men Hundraåringen (eller hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann som den heter) lyckades överraska mig lika mycket som den gjort med andra recensenter.

På en betygsskala mellan ett och fem har fyror och femmor haglat över filmen och det är lätt att förstå varför när man suttit en timme och 52 minuter och fascinerats av hur författaren (det är en bok från början) lyckas hålla flera berättelser vid liv samtidigt och även knyta ihop det mästerligt på slutet.

På något sätt känns den starkt influerad av filmen Forrest Gump men med mindre av allt. Mera svenskt helt enkelt där ordet lagom passar alldeles utmärkt.

Å ena sidan visas en berättelse om 100-åringens liv och hans möten med storheter som Gorbatjov, Einstein, Stalin och Harry S Truman. En väg som han får gå utan att egentligen förstå varför. Det är i denna del likheterna med Forrest Gump är som störst.

Samtidigt sker en historia i nutid som tar sitt avstamp när hundraåringen bestämmer sig för att fly från sitt äldreboende samma dag som han skulle ha sitt hundraårskalas. Exakt i detta ögonblick lyckas även manusförfattaren fånga och skapa en igenkänningsfaktor utöver det vanliga när karikatyrer från äldreboendet visas i tydliga profiler.

För mig är det just dessa udda profiler som lyfter hela filmen. Man känner igen dem utan att veta varifrån. Men deras personlighet är något man sent glömmer om man hade träffat dem i verkligheten.

Mia Skäringer är som vanligt lite bitsk och tvär precis som hon ska vara när hon gör sina bästa roller, Gustavson är lysande som hundraåring och David Wiberg personifierar veligheten på ett sätt som gör att man känner sig stolt att man faktiskt klarat av att välja film. Just denna gång blev valet helt rätt då det inte alls är svårt att hålla med de stora recensenterna. En fyra eller femma ska den ha. Ska man jämföra mot svenska komedier är det en femma på stående fot. Ska filmen analyseras i sin helhet kanske fyran är närmare då det finns vissa delar som skulle kunnat spetsats till ytterligare.

Apropå film och Harry Potter

Nyligen bloggades det här på ”Lite av varje” om skådespelare som Lily Collins och Emma Watson, vars namn har använts av virusskapare för att nå ut med sina virus. Just dessa båda unga kvinnor har kanske en naturlig koppling till fantasy-genren. Watson känner alla igen från Harry Potter-filmerna, och Collins var nyligen med i populära Snövit-filmatiseringen Spegel spegel.

Som av en händelse har merparten av musiken till dessa filmer skapats av de nu levande filmkompositörer som belönats med Oscarsstatyetter – John Williams och Alan Menken. http://filmscore.se/ är en sida för dig som är intresserad av denna musikgenre.

John Williams, som är en av tidernas mest berömda tonsättare för film, skrev musiken till de tre första Harry Potter-filmerna, och det så karakteristiska huvudtemat som kan höras i början av samtliga åtta filmer är hans kreation. Alan Menken förknippas huvudsakligen med de Disneyfilmer han skrev musiken till under 90-talet – däribland Skönheten och Odjuret (1991), Aladdin (1992), och Pocahontas (1995).

Intresset för filmmusiken idag är brett. Där konstmusiken intellektualiserats snabbare än sin tid är filmmusiken där som ett så kallat ”symfoniskt substitut”. Det är den nya klassiska musiken – den som ofta är lättlyssnad, precis som populärmusik, men kan vara skriven för hundra instrument.

Flera blir särskilt tagna av film-soundtracks som faller under kategorin ”episka”. Då talar vi förstås om musik till storslagna actionfilmer, vanligen skriven av Hans Zimmer, James Horner, James Newton Howard, eller John Williams (även om den drygt 80-årige legenden komponerar lite mindre nu än på 70- och 80-talen).

Aspirerande filmkompositörer sätter ofta ihop så kallade portfolios där de själva imiterar eller sätter sin egen prägel på denna episka äventyrsstil – ofta genom att använda sig av virtuella instrument och dyra datorer. Lite ironiskt är det, med tanke på hur futtig bråkdelen filmer som har ett ”episkt” soundtrack egentligen är.

För filmmusik har blivit fruktansvärt brett. Man kan egentligen knappt se det som en genre i sig, utan bara som ”musik för film”, där ”musik” kan vara nästan vad som helst. Det är det som gör filmmusik så spännande.

HBO öppnat sina portar i Sverige

Då har (äntligen) den Amerikanska TV/Film jätten HBO öppnat sina portar i Sverige och övriga Norden och nu kan du prenumerera på streaming från HBO Nordic som tjänsten kallas i våra trakter. Nu har jag faktiskt inte ens hunnit testa utbudet … ni vet, jul kan störa den normala planeringen 😉 Men jag kunde inte vänta med att skriva inlägget tills efter jag testat allting, förklaring kommer …

Precis en vecka för julafton fick jag min inbjudan via mail, jag hade anmält mitt intresse tidigare, ok, trevligt tyckte jag och började direkt att lämna uppgifter för att, som jag trodde, prova på deras tjänst, reklamen hade sagt nåt om en månad fritt så jag tog det för självklart att en gratis testmånad låg på bordet precis som Netflix och ViaPlay kör.

Förvånad så var det inte alls någon test period, den var en månads rabatt om man skrev ett helt års kontrakt !! Ahh, aningen irriterande, visst, HBO har riktigt riktigt högkvalitativa TV serier men å binda upp sig ett helt år utan att få se vilka filmer som fanns i utbudet kändes inte alls intressant, det är ju inte så många nya serier och avsnitt som släpps varje månad.

Nu var jag inte den ende som blev besviken och irriterad, bara drygt ett dygn efter det första mailet med inbjudan så kom det ett nytt mail, de hade lyssnat på de eventuella kunderna och nu var det en gratis månad utan förpliktelser 😀

OBS Det erbjudandet är exklusivt för dem som registrerar sig för ett nyhetsbrev på hbonordic.com senast den 31:a December 2012.

Det som jag verkligen gillar med HBO förutom den höga kvalitén på de serier som de producerar så som Sopranos, The Wire, Oz, och Game of Thrones och många flera, så är det faktum att alla serier, alla säsonger finns tillgängliga, det spelar ingen roll om serien är 10 år gammal, de plockar inte bort någonting!

Ok, det finns mindre bra saker, eller i alla fall en sak som både HBO och Netfix har gemensamt, de visar inte hela sitt sortiment på hemsidan, du måste anmäla dig för att kunna se exakt vilka serier och filmer som finns i utbudet, klaga gärna på dem så kanske de ändrar sin policy så att man säkert vet vilket utbud som finns.

 

Provmånad med Netflix

Nix, det blev ingen fortsättning med Netflix för mig, som jag skrev tidigare när jag först testade så blev jag inte så jätte imponerad av deras utbud. Visst, det fanns att välja på men inte alls i de volymer jag tycker en prenumeration ska innehålla, framförallt så saknades nyare serier och filmer, många av de serier som finns tillgängliga är sådant man sett något avsnitt på redan för några år, mitt i sömnlös natt, och då på någon av de mindre tv kanalerna som har köpt in gammal skåpmat.

Nyare filmer, det vill säga från de 2-3 sista åren, fanns överhuvudtaget inte alls på menyn, ok, jag kanske missad nån enstaka, men även antalet ”äldre” filmer var ganska tunt, borde varit betydligt fler.

Har man inte matat genom så många filmer och serier så kanske utbudet passar, men å andra sidan, om utbudet känns ok och innehåller mycket man inte sett redan, då är väl intresset för film/serier inte så stort, då är det väl ingen större idé!?

Njaa, väntar in HBO för att kolla vad de nu kommer att erbjuda, jag är lite fundersam om deras utbud verkligen är tillräckligt stort för att attrahera mig men jag gillar den höga kvalitén som är på deras produktioner.

Vill du testa en gratis provmånad hos Netflix så är adressen https://signup.netflix.com/ och här är länken till mitt första inlägg om Netflix.

Kom bara ihåg att säga upp prenumerationen inom en månad om du inte vill fortsätta !!

Då har man testat Netflix

I går kväll med några minuter över, eller bara för lat för att göra någonting vettigt, hur som helst tog jag och anmälde mig på en gratis test månad på Netflix.

För er som inte har koll på vad det handlar om, det är alltså streamade filmer och tv serier över nätet, ingen tv tablå man slaviskt måste följa här inte, kolla på programmen när du själv vill och kan.

Det har märkts lite grann på tv-reklamen den sista tiden att det börjar krigas om kunderna när de svenska stream och play kanalerna har lagt ut sina reklampengar för att försöka binda upp kunder innan de amerikanska jättarna med Netflix nu först och snart även HBO kastar in sina stora resurser i leken.

Så hur var då Netflix?

En sak märktes snabbt, det syns att det inte är ett helt svenskbaserat förteg bakom, ingen information på hemsidan om vilka serier och filmer som finns tillgängliga att se på och när man ska anmäla sig för gratis månaden så märker man vid steg 2 att de vill ha dina kreditkortsuppgifter för att genomföra anmälan.

Jag är inte alls förvånad, vanlig prenumeration med gratis erbjudande från början, säger du upp det i tid kostar det inget (ingen uppsägningstid hos Netflix), men att inte en antydan om detta före ”man ska skriva på” gör säkerligen att de tappar potentiella svenska kunder som inte alls är van att lämna ut kreditkortsnummer utan rejäl information och intyg av alla grannar att det är ok, jag gissar att det kommer att snyggas till en aning med tiden.

Som ni märkt så hade jag inte några betänkligheter med anmälan, är jag inte nöjd så kommer jag garanterat att säga upp prenumerationen i tid.

Så hur var utbudet då?

Njaaa, inte blev jag så imponerad, först så tyckte jag det fattades någon sida eller sidor där man kan se HELA utbudet, det var aningen onödigt krångligt. Själva utbudet var jättebra … om det varit år 2010 nu … flera av de serier jag följer i vanliga fall har jag redan set 1-2-3 säsonger mer än vad Netflix hade i lager och jag såg inga nyare filmer alls, nu fastnade jag på en gammal krigsdokumentär så jag har inte kollat genom hela utbudet, än så länge är betyget dock, jaa, 2 av 5 kanske.

Och ett j**** tjat att jag skulle dela med mig på Facebook fast jag klickat bort den uppmaningen första gången rutan dök upp, någonting i stil med ”Visa aldrig denna ruta” men det funkade inte, det var faktiskt det mest irriterande av allt, den där ruta var i vägen flera gånger senare och det gick inte att göra någonting åt.

Nu låter det som jag helt avfärdat Netflix, nejdå, inte än, jag ska kolla genom serierna och filmerna lite mer, om några veckor har jag säkert bestämt mig men för tillfället är jag i ”testing mode”, återkommer med slutgiltigt dom 😉

Här är länken om du själv vill prova på en testmånad.