Julbord i Stockholm

För den som funderar på att äta julbord i Stocholm på någon restaurang finns det många ställen att välja på. Stockholm har ett stort och brett utbud av olika typer av restauranger, och därmed finns även många restauranger som serverar just julbord då december är inne och julen börjar närma sig.

För de allra flesta här i Sverige så är just julbordet en väldigt starkt rotad tradition. Kanske till och med vår starkaste mattradition. Det är något som man äter varje år, och det finns inga ursäkter till att inte göra det. Julbord är helt enkelt en oersättlig del av vårt julfirande.

När julen börjar närma sig och det äntligen börjar bli dags för julbord igen så finns många alternativ att välja mellan. Antingen så ordnar man julbordet själv och köper och tillagar allt i hemmet, eller så gör man det enkelt och bekvämt för sig själv genom att gå ut på restaurang och äta julbord istället. Oavsett så kommer man få en trevlig middag med mycket god mat som gör att den riktiga julkänslan garanterat kommer att infinna sig efteråt, om den inte redan gör det så

Dock så kan julbord på restaurang vara bättre för den som inte gillar att fixa och dona så mycket i köket. För trots att det mesta på julbordet inte behöver tillagas, så ska det ändå läggas upp på fat, ställas fram, och sedan ska även allt stökas och diskas undan. Så båda alternativen kan vara värd att överväga.

Vad bör ingå i ett bra julbord?

I stort sett alla de klassiska grejerna bör finnas med på julbordet. Det blir som inte något riktigt julbord om något viktigt skulle visa sig fattas. Skinka, köttbullar, prinskorv, potatis och sill är bara några få exempel på vad som absolut måste finnas med på julbordet för att det ska kunna bli alldeles perfekt. Så för den som fixar till sitt julbord i hemmet gäller det att tänka till så att inte något viktigt skulle glömmas bort av någon anledning.

Apropå film och Harry Potter

Nyligen bloggades det här på ”Lite av varje” om skådespelare som Lily Collins och Emma Watson, vars namn har använts av virusskapare för att nå ut med sina virus. Just dessa båda unga kvinnor har kanske en naturlig koppling till fantasy-genren. Watson känner alla igen från Harry Potter-filmerna, och Collins var nyligen med i populära Snövit-filmatiseringen Spegel spegel.

Som av en händelse har merparten av musiken till dessa filmer skapats av de nu levande filmkompositörer som belönats med Oscarsstatyetter – John Williams och Alan Menken. http://filmscore.se/ är en sida för dig som är intresserad av denna musikgenre.

John Williams, som är en av tidernas mest berömda tonsättare för film, skrev musiken till de tre första Harry Potter-filmerna, och det så karakteristiska huvudtemat som kan höras i början av samtliga åtta filmer är hans kreation. Alan Menken förknippas huvudsakligen med de Disneyfilmer han skrev musiken till under 90-talet – däribland Skönheten och Odjuret (1991), Aladdin (1992), och Pocahontas (1995).

Intresset för filmmusiken idag är brett. Där konstmusiken intellektualiserats snabbare än sin tid är filmmusiken där som ett så kallat ”symfoniskt substitut”. Det är den nya klassiska musiken – den som ofta är lättlyssnad, precis som populärmusik, men kan vara skriven för hundra instrument.

Flera blir särskilt tagna av film-soundtracks som faller under kategorin ”episka”. Då talar vi förstås om musik till storslagna actionfilmer, vanligen skriven av Hans Zimmer, James Horner, James Newton Howard, eller John Williams (även om den drygt 80-årige legenden komponerar lite mindre nu än på 70- och 80-talen).

Aspirerande filmkompositörer sätter ofta ihop så kallade portfolios där de själva imiterar eller sätter sin egen prägel på denna episka äventyrsstil – ofta genom att använda sig av virtuella instrument och dyra datorer. Lite ironiskt är det, med tanke på hur futtig bråkdelen filmer som har ett ”episkt” soundtrack egentligen är.

För filmmusik har blivit fruktansvärt brett. Man kan egentligen knappt se det som en genre i sig, utan bara som ”musik för film”, där ”musik” kan vara nästan vad som helst. Det är det som gör filmmusik så spännande.

Lily Collins är ofta ett virus

Skådespelerskan Lily Collins är mycket populär. Inte bara för att hon är erkänt duktig på vita duken utan också för att många tycker att hon är ovanligt snygg. Men det finns även en grupp människor som tycker om henne av en helt annan orsak. Lily Collins är nämligen ett av de namn som virusskapare har använts sig hårt av för att nå ut med sina virus.

Om man gör ett bildsök på skådespelerskan visar det sig snart att upp emot 15% av alla bilder som presenteras i söksvaret är kopplade till sidor som kan ge virus. Hon kommer därmed mycket högt upp på den svarta listan med namnet ”mest farliga kändisar att göra bildsök på”.

Det är virusföretaget McAfee som en gång per år gör denna undersökning och presenterar resultatet offentligt. Inte oväntat är det några av de mest populära skådespelerskorna under året som ligger högt. Förra året var det tex. Emma Watson som bland annat är känd genom filmerna om Harry Potter. Däremot har hon fallit utanför ”topp tio” i år.

Som vanligt är det kvinnor som dominerar bildsökningarna. I år är det enbart Jon Hamm (Mad Men) som är man och han hamnar på en åttondeplats.

McAfee presenterar enbart denna lista och drar inte officiellt några slutsatser. Det låter de läsarna göra själva och man kan dra lite olika slutsatser beroende på hur man ser på dessa fakta.

Att män söker mer på bilder än kvinnor verkar vara uppenbart. Vore det så att sökningar på kända män skulle dominera så skulle dessa blivit mer utsatta av virusattacker. Detta är den mest logiska förklaringen. Men det behöver inte vara så. Det kan lika gärna vara så att kvinnor är mer försiktiga när de klickar in sig på olika sidor. De kanske kollar vilken webadress bilden pekar mot innan de går vidare och därmed ser de varningssignalerna att bilden pekar mot en suspekt sida.

Till största sannolikhet är det en kombination av dessa två. Männen söker mer efter snygga tjejer och är inte så noga med vilka konsekvenser det får. Känns detta beteende igen från andra delar av samhället??

Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är lika tydligt var bilderna pekar som om man gjort textsökningar. Vid en textsökning presenteras landningssidan tydligt med domännamn men med bildsökningar är det bilden som är i fokus och drar till sig sökarens uppmärksamhet.

Även en annan gammal klyscha får alltså vatten på sin kvarn. Utseendet spelar ingen roll – så länge man är snygg.